En Armadillo till!

Nu kan jag inte låta bli längre, jag bara måste dyka ner i mina mohairrester och sticka en Armadillo till! Jag vill ju inte missa Magasin Duetts KAL, det är redan några som är färdiga med sina tröjor.
Jag stickar denna Armadillo i en tråd tunt ullgarn (Mora redgarn) och två trådar tunn mohair (även om just det svarta är en tunn alpacka, rest från tröjan Bländare,  men den fick vara med just för att den är svart). Jag har fått byta stickstorlek till 4½ för att få rätt stickfasthet i denna garnkombination (provlopp ni vet ;-))Det kommer att bli gosigt dethär 🙂

Ordning på mina rundstickor

Jag har mest Knitpro/Knitpicks trästickor med löstagbara tippar. Dessa finns inte tunnare än 3 mm och i början fanns det inte heller korta tippar (till 40 cm rundsticka) så jag fasta rundstickor istället.
Dessa har jag förvarat i små plastfodral (och i originalförpackningar) som nu börjat spricka i kanten vilket gör att stickorna tar chansen att se sig om. På syfestivalen inhandlades ett nytt stickfodral på Stäkets hantverk (jag specialbeställde, men de kan ha fler).
Jag har själv kompletterat med storlekar utefter mina behov,
och sorterat ner stickorna. Överskådligt och snyggt!
Känner mej så nöjd.

Härligt värmande fluff

När jag stickat halva sjalen Leslie ångrade jag nästan att jag gjort den så bred eftersom jag så gärna ville vara klar till Syfestivalen.
Det blev lite stressig stickning mot slutet.
Nu när Leslie är klar är jag så nöjd med den generösa bredden, det är som att bära en fluffsky kring halsen.
Nu använder jag den som halsduk,
längre fram kommer det att bli kring axlarna till klänning.
Detalj som inte syns, bara för att den blir så fin, är kantmaskan.
Leslie är 50 centimeter bred och ungefär 180 centimeter lång, det har gått åt 6 nystan Tilia (varje nystan räcker till 30 centimeter sjal). Det är lätt att justera både bredd och längd utefter hur mycket garn man har eller hur stor sjal man vill ha.
Beskrivningen till Leslie hittar du på Ravelry:

Mindless knitting

Jag kände att jag ”behövde” (alla ursäkter är bra utom de dåliga och jag ”glömde” kolla projektlistan) ett stickprojekt som inte kräver tankemöda så jag startade en Shifty,
Jag blockade fram några härvor Visjö karamell ur skåpet som jag skall ha som bas, Ulla som bottenfärg och Sonoko som mönsterfärg, plus lite restgarner som jag skall komplettera med (och de har blivit betydligt fler än de på bilden under resans gång). Originalgarnet är svårt att få tag på och mycket kostsamt (men vääääldigt vackert).
Jag är egentligen inte så förtjust i tubular cast-on, tycker den kan bli lite sladdrig, men det står så i beskrivningen och man måste ju öva. När jag stickade dubbelstickning hittade jag  en variant där man börjar med en tillfällig uppläggning med skräpgarn som passar mej, så jag valde att använda den. Den finns med i beskrivningen till Glasrosor.
Såhär set det ut när skräpgarnet är borttaget.
Nu har jag bara roligt, med ojämna mellanrum tovar (spit-splice) jag in garnbitar vilket ger ett levande resultat (och förhoppningsvis kommer det också göra att garnet räcker). Man kan säga att jag skapar mitt eget garn med Karamellgarnerna som stöd, för varje färgskiftning i garnet plockar jag fram fler och fler restsnuttar (har beslutat mej för att försöka låta bli att handla nytt garn till detta projekt, också det en utmaning), det är nästan som att måla med garn. Istället för ett ”kostarskjortanprojekt” blir detta nästan ett ”gratisprojekt” då garnerna legat länge i skåpet.
Sticktekniken (mosaikstickning) är enkel, mest räta maskor, lite lyfta maskor och lite aviga…passar ypperligt som socialstickning eller när man är så trött att hjärnan gått och lagt sej först. Skall väl erkänna att min stickfasthet inte stämmer med beskrivningen, så lite räkna  och en hel del prova har det blivit.