Min T-shirt med blommiga ränder är faktiskt klar och har så varit ett tag, men det har inte varit riktigt T-shirtväder på sista tiden.
Det blev lite garn kvar, av båda garnerna, men nästan hela 200gramsnystanet Candy cotton gick åt till min storlek.
Häromdagen tog vi i alla fall ett par kort i den iskalla vinden.
Jag är verkligen nöjd, den blev precis som tänkt och jag hoppas vädret vänder så att jag kan få mycket glädje av den.
Det blev verkligen perfekt när jag förstärkte mönstret med en tråd mohair i en något starkare blå.
Beskrivningen är på gång och går allt som det ska kommer den nästa vecka, jag har haft lite problem att få till graderingen men nu är jag nog i hamn.
När vi var på stickfest i väst fick även KM en goodiebag, i goodiebagen fanns bla ett nystan Mondial CIAO.
Som ett litet tack till all hjälp jag får har jag nu stickat ett par sockor av garnet till KM.
Som vanligt använder jag beskrivningen till bassockan Evert, stickad från tån med kil och hällapp för bästa passform.
Garnet var mycket trevligt att sticka i och jag gillade mönstringen, maken har självt valt kontrastfärg.
Maken är mycket nöjd, mina handstickade ullsockor är en klar favorit i sockgarderoben och jag gissar att han hoppas på ett sockpar till av ”mitt” nystan som var ganska likt men inte riktigt.
Det är bara en ruta kvar på andra ärmen på Fleur sweater,
och några trådar att fästa. Känner ändå att det får framåt.
Vantsommaren 2025 är officiellt inledd. Vi passade på när Kerstin så lämpligt är på besök i Stickholm.
Kerstin stickar ”Ser ikke skogen för alla träd” och jag har påbörjat ett par Norrskensvantar av Johanna Wallin, garn inköpt på syfestivalen redan 2023.
Garnet jag använder är Pernilla från Filcolana och färgerna funkar så fint ihop (jag använder inte samma färger som Johanna föreslår.
Såhär ser min Vantsommar ut i år, några vantar finns med sedan tidigare år.
