Nytt projekt

Stickvännen Sanna och jag har stickat oss igenom flera böcker och tekniker, det är verkligen kul att utforska tillsammans. Nu har vi tagit oss an Cocoknits Sweater Workshop. Planen är att göra som hon säger, gå igenom alla detaljer och lära mer om hur man stickar plagg i denna modell. Jag trodde att boken/workshopen gick ut på att man även lärde sig att designa plagg i denna modell, men så var det inte riktigt.

Stickar koftan Madeleine i dubbelt shetlandsgarn (har av någon anledning en hel del garn av den kvaliteten). Först var tanken att sticka ett plagg från boken (alla plaggen i boken är till min besvikelse i grövre garner) när vi sedan valt garn beslutade vi båda att dessutom sticka randigt och valde därför koftan Madeleine (som inte finns i boken). Det kan nog vara bra att vi i stickar i grövre garn, då går det lite fortare.

Första delen ser inte mycket ut för världen och vill inte göra sig snygg på bild.

Riktigt nöjd

Dessa tvåändsstickade vantar (eller snarare de tonande vantmuddarna) hade grott i mitt huvud så länge innan de kom på stickorna och nu är de äntligen klara.

Det tog inte så lång tid att sticka själva mudden, men sedan var ju det spännande momentet över.

Det var faktiskt inte så hemskt att fästa alla trådar när jag väl kom till skott, och tur är väl det för jag har ju ett par till på stickorna (men i en helt annan färgställning).

Det blir verkligen stor skillnad när man blockar tvåändsstickat (också).

Jag blöter vantarna i ljummet vatten, tar på mej dem, tar lite tvättsåpa eller vanlig såpa och sedan gnuggar jag runt (lite extra på vant och tumtoppar så att de får en fin form).

Jag sköljer noga, speciellt om jag använt såpa (som är basisk och kan förstöra ullfibern om den får sitta kvar).

Till sist centrifugerar eller kramar jag ur så mycket vatten som möjligt och låter så vantarna torka uppspända på mina vantblockare.

Innan jag hade vantblockare så tog jag på mej vantarna och formade efter min hand då och då under torkprocessen.

Jag tycker fortfarande denna tumkil ser så ful ut när vanten är tom, men på är den helt magiskt skön.

Ett finger till

Det går framåt för de randiga fingervantarna även om vägen är långt ifrån rak.

Jag har, pga tappad maska som inte gick att rädda mha stickkirurgi, stickat dubbelt så mycket som det ser ut om man jämför med hur det såg ut för en vecka sedan. Många små pilliga maskor blir det.
Har insett att skillnaden med att sticka på stickor 2 mm (som jag inte har så mycket emot) och sticka på 1,75 mm är jättestor, kan kanske bero på att jag nu stickar på metallstickor istället för trästickor (som jag vanligen gör).

Veckans projekt v11/2026

Hösten 2023 var Erika Nordvall Falk här i Stickholm och höll kurs. Framför allt var det, som alltid, så fantastiskt att lyssna på alla hennes historier om möten med vantar och vantägare, men det skulle ju även stickas någon vante från norrbotten. Jag beslöt att sticka den flerfärgsstickade Jukkasjärvivanten, den med strukturmönster har jag ju redan stickat och till och med fått hjälpa Erika med beskrivningen, ett verkligen ärofyllt uppdrag.

I beskrivningen är vanten stickad i dubbel Siessa, jag valde av någon anledning att sticka i enkel Siessa. Kanske inspirerad av halvvanten, den som Teres Torgrim rekonstruerade och som även den är med i beskrivningen. Jag gillar ju vantar med tumkil så mycket bättre så lade också till en tumkil.

Vantens passform blev inte helt som önskat så projektet har blivit liggande. Bilderna är gamla så numer är även stickorna urdragna. Detta projekt kräver lite tänk, eller blir det bara upprepning?

Roald Amundsen

Så har han då äntligen fått en.

En handsstickad tröja av sin stickande fru, det var verkligen länge sedan.

Tröjan jag inspirerats av heter Roald Amundsen som finns i boken ”Strik til en verdensmand” av Annette Danielsen.

Jag har inte följt beskrivningen helt då jag använt ett annat garn än vad som föreslås i beskrivningen och även valt att sticka ett fastare material än originalets (vi tyckte båda att det uppstickade plagget var lite ”sladdrigt” när mannen provade det i butiken i somras). Garnet vi valde var Isager Jensen. Det är första gången jag stickar i det garnet och jag gillade det verkligen. Färgen valde maken själv, och den passar honom så bra. Jag fick över 100g garn över, man kan undra vad det vill bli.

Jag har enbart stickat strukturmönstret på oket, på originalet är det utspritt i ränder över hela tröjan.