Medan jag funderar på det har jag påbörjat en röd sockfot i Admiral Hanf (vill ju alltid ha en pågående sockfot i handväskan), ett sockgarn som inte är superwashbehandlat men syntetförstärkt och förutom ull innehåller hampa.
Jag syr, eller snarare tråcklar med bomullsgarn för att lätt kunna se var jag skall sy.
Jag syr 2 sömmar på var sida, en raksöm och en smal zigzag.
Jag drar bort bomullstråden när jag sytt.
Jag brukar lägga en bordstablett inuti koftan innan jag klipper, för säkerhets skull. Sedan tar jag ett djupt andetag och klipper mellan sömmarna.
Uppklippt.
Se vad vackert oket är från avigsidan.
Sedan är det dags att plocka upp för och sticka framkanter, en del gör detta innan de klipper, det passar inte mej. Jag är lite petig när det gäller framkanter, vill att de skall ”hålla” lagom mycket. Jag brukar mäta varvtäthet på det slätstickade och antal maskor på en lagom sträckt resårmudd för att få fram hur jag skall plocka upp maskor. Tex betyder 40 varv och 30 maskor (30/40 = 0,75) att jag skall plocka upp maskor i 3 varv och sedan hoppa över 1 varv (jag plockar upp i 75% av varven).
Jag stickar framkanten där knapparna skall sitta först, använder stickmarkörer för att se så att knapphålen hamnar rätt. Markörerna får sitta kvar tills jag sytt i knapparna (gillar att de sitter mitt emot varandra).
Lyckades ”shoppa” knappar hemma i knapplagret. Nu saknas bara ett band att dölja klippkanten med, funderar på att väva ett på min grisgrind.
Givetvis räckte Astrid längre än OS, men vad gör väl det.
Stickningen med mycket mönster, långa rapporter och låg kontrast matchade inte alls spännande curling, blåsigt skidskytte och ännu mindre konståkningens piruetter.
Jag lägger inte av för det, jag njuter vidare av det vackra mönstret och underbara garnet.
Det som kan oroa är modellen som är både stor och annorlunda, men det anade jag redan innan även om stickfastheten blev mer rätt när jag väl började sticka (det anade/hoppades jag också).
Jag har provat efter VARJE bård och nu beslutat att dela för kropp och ärmar en bård för tidigt och att hoppa över sista ökningsomgången, hoppas att jag tagit rätt beslut.
Det var så inspirerande att höra hur hon fotograferar, med bildernas hjälp väljer färger och sedan stickar inspirerad av de shetländska mönstren och modellerna.
Det var så kul att få se modellerna från böckerna i verkligheten,
och framförallt bilder och färgkartor. Visst är bilderna i boken bra, men inget går upp mot verkligheten.
Jag blev så inspirerad av den bild av stenstranden i Visby som Carina tagit och den färgkarta hon skapat därav. Det intressanta är, tycker jag, är att när man tittar på bilden och det stickade är det inte lika lätt att se färginspirationen, men det beror säkert på vilka färger som sedan får dominera i stickprojektet.
Med Karins (vi var i hennes lokaler) hjälp plockade jag ihop liknande färger i Jamieson of Shetlands Spindrift och det skall bli så spännande att sticka i dem och se hur det blir. Kolla in namnet på den mörka färgen! Att Carina har stickat i Jamieson & Smiths 2 ply beror på att de har färre färger (ungefär 90 medan Spindrift har över 200) och det var vad som fick plats i väskan när hon åkte runt på Gotland och fotograferade och gjorde färgkartor. De båda garnerna har i princip samma grovlek, de går att kombinera och har lite olika färger även om del är lika.
Jag planerar först och främst att sticka vantar, planen är faktiskt fingervantar. Jag provade Carinas vantar som egentligen inte har tumkil, men de satt mycket bra på handen ändå och det är ju kul att testa nytt.
Jag hade inte planerat att göra en beskrivning, stickade bara ett par vantar som jag ville ha, men jag har förstått att det är fler än jag som vill sticka ett par vantar med ett garnnystan på handryggen (och jag älskar dem verkligen).
Vantarna är stickade i det S-tvinnade garnet Rauma gammelserie. Jag tvåändsstickar vanligen i Z-tvinnat garn och rekommenderar egentligen tex garn från Wålstedts Textilverkstad, Kampes ullspinneri, Ullcentrum eller Z-garn, har dock inte provstickat detta mönster i något av dessa garner, men maskantalet motsvarar det antal maskor jag brukar lägga upp och det är lätt att justera vantens längd. Jag kan även tänka mej att diagrammet på handryggen går att använda på en vante gjord i “vanlig” flerfärgsstickning.
Jag har använt mina vantar ihärdigt denna vinter (både för att jag älskar dem och för att testa garnet) och vantarna har hållit bra (de ser inte slitna ut alls). Jag bär iofs sällan portfölj eller liknande och packar allt i ryggsäck för att skona ryggen. Jag tycker att vantarna vridit sej något mer än när de var nya men inte störande mycket.
