OS-stickning

Ända sedan jag gjorde klart The Twigs har jag saknat att ha ett riktigt njutprojekt, dessutom behövde jag ett OS-projekt.

Jag plockade fram Marie Wallins bok Cumbria (där det finns flera projekt jag vill sticka) som jag köpte redan på Haendigt (att det redan gått 2 år sedan dess!) och började leta bland mina garner av shetlandstyp (jag har fler olika märken som jag blandar hej vilt).

Jag var nästan säker på vilken stickstorlek jag behövde för att få den angivna stickfastheten (jag har ju stickat en hel del i shetlandsull), men jag ville ju vara säker så en liten provlapp blev det allt. Det blev 2,5 mm till resåren och 3,5 mm till flerfärgsstickningen.

Redan under invigningen blev den korta resåren till Bessyboot klar. Den fina nävermarkören gjorde jag på sticksymposiet.

Sedan har jag tagit det lite lugnare och njuter varje maska. Måhända är detta inte den bästa OS-stickningen (men jag tänker ju att projektet skall räcka ett tag), det beror på hur spännande det jag tittar på är.

Mina färger är inte som originalets (och det är inte omöjligt att jag byter eller lägger till på vägen) men jag hoppas att det blir bra ändå.

Vantsommar, på riktigt

Visst har jag stickat lite på mina vantar under sommaren, det blir några varv här och där.

De tvåändsstickade rosalila vantarna med krokmaskmönster på handryggen har faktiskt fått tummar

Blivit lättvalkade och blockade,

och är faktiskt helt färdigstickade.

Är så nöjd med att göra livslinjetummar i tvåändsstickning, det funkar verkligen bra.

Detta är mitt första färdigstickade vantprojekt i vantsommar 2024.

Vantarna läggs i högen tvåändsstickade vantar som saknar beskrivning med planen att de skall få det under hösten.

Intarsia <3

Sockorna med intarsiamönster på skaften, som jag stickade på sticksymposiet, är nu helt klara. Är så nöjd med att jag förberedde mina sockfötter (som alltid sockan Eva) innan kursen så att det kunde bli något färdig istället för en provlapp.

Alla trådar är fästa och jag har blockat dem. Jag räknar inte ett projekt som klart förrän det är klart att använda och helst fotograferat.

Det var kul att testa de olika intarsiateknikerna och man ser tydligt på avigsidan att jag använt olika tekniker.

Jag gillar nog mest att sticka den som har begränsningen att det bara går att göra raka kanter, men teknikerna går kanske att kombinera om behovet finns. Det finns mer att utforska i detta område.

Även om sockorna är olika är de ett par.

Det artar sig

Det känns verkligen speciellt att sticka i garn man spunnit själv.

Har stickat slut på den 1:a härvan som enbart innehåller ull från den handfärgade blå flätan och stickar nu i garn där jag tvinnat en blå tråd och en beige. Tycker att effekten blir väldigt spännande och jag är så nöjd. Är också nöjd med mitt val av modell till garnet, den brutna resåren är perfekt då garnet är ojämnt både vad gäller tvinning och grovlek.