Idag fyller bästa maken år.
Vanligen får han handstickade strumpor, i år blev det istället en Ola och en Turn A Square.
Båda är favoritmodeller som jag stickat tidigare.
Han har själv valt färg för att matcha nya vind/regnjackan.
Jag har stickat i dubbel tynn alpacka från Du store alpakka, till ränderna i mössan har jag använt lite Noro silk garden, se här.
Grattis bästa maken!
Det var nog inte den svårstickade rapporten som satte käppar i hjulet för Bessyboot, inte bara i alla fall, det var nog snarare färgvalet.
Efter att ha blängt på stackars BessyBoot i flera veckor utan att komma vidare, provade jag med en spegel för att se hur båden skulle se ut färdigstickad. Sedan repade jag upp en del av bården, bytte ut färgerna och stickade om.
Det verkar vara ett genomgående problem i detta projekt. Jag valde nog färger på ”fel” sätt från början, jag valde varje färg för att likna originalets färg så mycket som möjligt (förutom att jag bytte de gröna mot blåa) istället för att titta på hur färgerna interagerar mot varandra. Hade jag stickat en provlapp innan, inte för stickfasthetens skull utan för att testa färgerna i mönstret, så hade jag sett detta (men det hade väl varit för enkelt).
Nu känner jag mej tillräckligt nöjd med denna rapport för att gå vidare och välja färger till nästa bård.
Det går långsamt framåt för min gula Mouline nu när syfestivalen passerats som mål, jag har ju dessutom passerat projektets roligheter, enfärgad slätstickning är inte det som engagerar mej mest.
Jag stickar i alla fall några varv här och där utan att känna stress. Funderar lite på att lägga undan projektet och fortsätta vid ett senare tillfälle nu när jag har så många andra roliga projekt på stickorna. Måhända blir det en vårkofta.
I somras köpte jag handfärgad riktigt rosa tjock mohair på Sticka på Alvar, nu kunde jag inte hålla mej längre.
Jag hade en tanke om en tröja i bruten resår, eventuellt med kort ärm beroende på hur långt mina 600 meter räcker. Men när jag provlappade kom jag fram till att mohairen inte alls gillade det, den blev vackrare i slätstickning och resåren gjorde att den nästan kändes stickig eller i alla fall inte lika mjuk och gosig som i slätstickning.
Slätstickning på stickor 6 mm fick det bli. Det växer fort på så stora stickor, samtidigt känns det i händerna så jag måste variera med andra projekt (men det finns ju en del att välja på just nu).
Jag brukar alltid ha ett tvåändsstickningsprojekt på gång, speciellt när jag har en kurs på gång (annars blir jag så avundssjuk på kursdeltagarna).
När jag hittade Cindercillas handfärgade självrandande Z-tvinnade garn på syfestivalen lade jag upp till ett par vantar med krokmaskmönster direkt (och glömde att jag precis startat ett par andra vantar, men de får vänta).
