Det blir ingen inomhusträning för mej på Friskis i dagens läge, hittar ett utomhuspass nån gång då och då som jag lyckas få plats på. 
De prickrandiga friskissockorna, som jag i vintras stickade på när jag väntade på att passet skulle börja, hittade jag längst ner i träningspåsen, skrynkliga och halvstickade men får nog ligga kvar ett tag till. Det blir inte de vackraste sockorna jag stickat, restgarnerna matchade sämre än förväntat.
Pärlans nya ok
Jag blev nästan besatt av att sticka om oket till Pärlan, ville så gärna se att det blev som tänkt med den nya rosa. 
Jag är så nöjd, det var så värt besväret att repa upp och göra om. Inget slagsmål mellan det gula och det rosa längre, de trivs så bra ihop. ”Ordspråket” att man aldrig ångrar en upprepning står sig än. Nu är det bara att lugnt sticka vidare.
Brickbandsvävningskurs moment 4
I moment 4 skall vi bara varpa och bricka ett nytt band (tänk att jag kan säga BARA om dessa moment, det hade jag inte gjort för en månad sedan), så jag började med att väva ett band av de två extravarparna jag gjorde.
Det började inte så bra, det svarta garnet gick av (det kändes som om det andra, hårdare ullgarnet slet på det lite fluffigare svarta garnet) och det var nära att storsaxen åkte fram, men till slut löste det sej (jag kom på ett sätt att trassla ut varpen på ett mjukare sätt – antagligen så man egentligen skall göra) och gick riktigt bra.
På slutet klippte jag bort de svarta trådarna (förutom i kanten) bara för att se vad som hade hänt om jag tagit bort dem i början. Jag är glad att jag sansade mej och lyckades behålla dem, bandet blev verkligen vackert. Kan tänka mej att göra det i tunnare garn (så att det blir smalare) och använda det för att dölja klippkanterna i en stickad kofta. Mönstret till bandet kommer härifrån, jag har bara gjort det smalare. 
Det nya bandet, som har tomma hål, skall vi fortsätta att väva på i nästa moment. Det ser inte så spännande ut, jag är inte ens säker på om jag gjort rätt, det var kanske inte så bara. Ser fram emot att lära mej att väva så att även detta blir fint.
Färgproblem
Redan när jag stickade den första lilla bården med gult och rosa tyckte jag att de var lite starka ihop, men jag tänkte att det blir nog bättre när jag stickat längre, ibland blir det ju det. Jag hann ända ner till midjan innan jag insåg att det faktiskt inte blev det, det kändes som om de två, var och en för sig vackra färgerna, hade ett internt krig om att synas mest.
Efter mycket funderande repade jag upp, nästan alltihop. Beslutet kändes så drastiskt att jag till och med glömde att fotografera innan jag drog ur stickan.
Plockade fram en ny rosa (den till höger), och började om.
Nu har jag kommit nästan lika långt som för en vecka sedan (den nya till höger), och det känns än så länge mycket bättre (även om skillnaden på bild inte är så stor).
Pärlan växer
Att sticka flerfärgat ok, är så roligt, det är svårt att låta bli, så det går ganska fort (bara ett varv till).
Att prova eller jämföra med ett plagg man vet sitter bra när oket är klart gör att man blir mer säker på hur resultatet kommer att passa. Att jämföra med Usekh är perfekt då det är samma modell (runt ok) på både den och Pärlan.