The Twigs har fått resår i nederkanten, inte alls lika roligt att sticka som de underbara bårderna.
Jag valde att sticka 3*1 resår bara för att jag tyckte att det passade. läste inte ens i beskrivningen vad den föreslog (har kollat nu och där föreslås det 3*3). Har gjort en dubbelsidig avmaskning enligt Majas inspiration bara för att jag ville testa den. Avmaskningen ser ut ungefär som en smal I-cord, alltid kul att testa nytt.
Det var verkligen trögt att spinna tillräckligt av den egenpreparerade ullen. Det är den stora lärdomen i detta spinnprojekt. Att rensa ullen innan man kardar är nog ännu viktigare än hur man kardar. Har man inte rensat, finfördelar man och sprider ut skräpet i ullen (och då är det inte kul att spinna).
Har tvinnat ihop ”Happy grey” (shetland/corridale) från Maruchi fibers med det som jag tror är gotland (eller blandat med gotland).
Två härvor som väger totalt 220 gram och mäter 960 m (dvs c:a 435 m/100g). Känner mej nöjd och det kommer att bli spännande att sticka av garnet. Funderar på om jag skall sticka det som det är (det borde räcka till en slipover) eller om det skall få sällskap med lite mohair.
Garnet blev något löstvinnat, men jag tror att jag gillar det bättre än tvärt om, i alla fall till plagg. Gillar de glada partierna med färg i det grå.
Att laga är inte min starkaste sida, men när dottern kommer med vantar jag stickat som är så välanvända att de fått hål både här och där ställer jag givetvis upp.
Har kommit på varför hon ofta får hål på tummen, hon tar hand om vantar jag stickat till mej och hon har lite större händer (och det betyder verkligen inte att hon har stora händer). Istället för att försöka laga klippte jag bort tumtopparna och stickade nya, man får göra så gott man kan.
Jag har inte kvar några rester av garnet jag stickade i, det är inte konstigt för det var ett tag sedan (vantarna finns i Karin Kahnlunds bok), så man ser en klar färgskillnad, men jag hoppas att vantarna håller till fler hundpromenader.
Ett par färre vantar med hål på fel ställen och ännu ett projekt att pricka av på listan i min Vantsommar.
Mycket av min sticktid tillbringar jag just nu tillsammans med teststickningen Farah shawl. Sjalen växer och börjar redan att bli lite svår att fotografera.
Det är fortfarande lite pilligt men samtidigt lika roligt att se mönstren växa fram.
Efter varje rad diagram fäster jag trådarna. Jag börjar varje motiv med att dra garnet genom en ögla av det dubbelvikta garnet på avigsidan, då behöver jag endast fästa i slutet av varje motiv.
Det var lite segt att sticka resten av det öglestickade brämet (mest för att jag trodde att det redan var färdigstickat), jag är så imponerad av dem som orkar sticka Laerke Baggers öglejacka.
Jag var tvungen att blocka brämen, den ena var ganska sned, säkert beroende på att maskantalet lätt förändrade sej (oklart hur).
Nu är i alla fall vantarna klara.
De hade nog varit ändå snyggare med en bottenfärg,
men nöden har ingen lag
Är i alla fall jättenöjd och kan stryka ännu ett projekt på min lista i Vantsommar 2023.
Än finns det många vantprojekt som suktar efter kärlek och hösten knackar på dörren.
