Även om axeln ser smal ut (kommer bli bredare efter tvätt) har den fått en lutning med hjälp av förkortade varv. Tänker att det kommer att behövas främst på bakstycket för att få det utseende på Bookish jag ser framför mej.
Att få till mönsterpassning på axeln var svårare än jag trodde, trots de ändringar i mönstret jag redan gjort, men nu är jag nöjd. Nu kommer det riktigt svåra – ärmkupan.
När jag såg denna fina tröja blev jag sugen direkt, men det visade sig att Cosmology inte var helt lätt att lägga vantarna på. När jag väl fick möjlighet var det inte tröjan som hamnade på stickorna, det var den halvgalna halskragen Aphelion. Jag tror att det var bästa stickkompisen och jag som hetsade upp varandra på något sätt.
Fick för mej att Ett självrandande garn skulle passa utmärkt och letade fram en påse Big Delight som inte blivit den tröja som jag då planerade (och som jag nu inte vill sticka).
Valde att kombinera dessa 2 färger, färgkombinationen blev jätteläcker, stickfastheten perfekt, men materialet otroligt stabbigt.
Efter lite letande i skåpen hittade jag detta självrandande sockgarn med bling (hur detta garn hamnat hos en så oblingig person som mej kan man undra).
Det blir jättefint, och i ett sådant här galet projekt är det inte alls fel med lite bling tänker jag.
Måste bara komma ihåg att, nästa gång det står att jag skall sticka patent/brioche/fishermans rib med nedtag i föregående varv så skall jag sticka tekniken med omslag istället. Jag får mycket mer flyt i stickningen när jag stickar patent med omslag (nu måste jag hela tiden kolla så att jag sticker ner stickan på rätt ställe) och det går inte att byta mitt i ett projekt, tyvärr.
Ibland måste man bara prova. Jag har länge funderat på om man inte kan sticka en mössa uppifrån och istället för att börja med en ring börja som på en tå. Många mössor jag ser på gatorna i min omgivning ser lite raka och platta ut i toppen, de är säkerligen inte handstickade och jag har inte stannat någon för att få titta på konstruktionen (än).
Har i alla fall lagt upp som jag gör när jag stickar sockor från tån. Har lagt ökningarna på samma sätt som när jag stickade denna socka. De som känner mej kan förundras över att jag faktiskt stickar detta projekt mha magic loop.
Det verkar funka OK, har provat. Här försvann spänningen i projektet. Bilden togs för ett par veckor sedan, då var det fortfarande varm höst i Stickholm…kanske dags att göra klart?
Mina vänner har lämnat KALen och jag vinglar själv vidare på vägen mot en färdig Bookish.
Har minskat för ett ärmhål som inte finns i beskrivningen och kommit till den punkt då det är dags att bestämma om axeln skall formas, eller inte. Är fortfarande mycket förtjust i flät/strukturmönstret och tur är väl det, det är nog det enda i beskrivningen jag använder.
Garnet är ljuvlig och jag blir så glad varje gång det dyker upp lite färgduttar.
Denna helg tillbringades i Värmland. Karin hade bland annat tittat i Carina Olssons vantsamling (läs och lyssna mer hos Nördic knitting). Det fanns många olika vantar att inspireras av, Värmland är verkligen inte bara nålbundna och blombroderade dalbyvantar eller näverstickade vantar.
Jag blev så förtjust i ”kottvantarna” (beskrivning finns i boken Marias vantar, som inte alls bara handlar om näverstickning) som är en typ av ”bilvantar”, vantar av denna sort såldes i massor på hemslöjden i Värmland på 40/50-talet. Stickerskorna hämtade innan sommaren en säck med garn och avlevererade till vantsäsongen 100 par fingervantar var (om jag inte fattade fel).
Blev även inspirerad av de ullfyllda vantarna som liknar vattenbärarvantar, här är dock inte prickarna stickade, man lindar istället garnet om maskan.
De ullfyllda vantarna stickar jag i Warledagarn med prickar i Drops Eskimo som jag hittade i skåpet, kottvantarns stickar jag i Rauma lamull.
Ytterligare 2 påbörjade vantprojekt i stickkorgen 🙂
