I somras teststickade jag den fina tröjan Soe som Anna Strandberg designat.

Soe kommer att vara med i det kommande numret av Laine.

Jag är så förtjust i den vackra flätan som verkligen får plats att lysa i den övrigt så avskalade designen.

Ser jag lite matt ut på bilderna beror det att vi fotograferade någon av de där varma dagarna i slutet av Augusti, då kändes inte Soe som det rätta plagget, men nu känns det perfekt att ha en tröja som bara väntar på att få användas.

Jag har stickat i ett garn som jag köpte på Lansa gård där vi tillbringade en riktigt varm sommarvecka för ett antal år sedan. Ullen kommer från fåren som vandrade runt på klapperstenarna kring fiskestugan vi hyrde, jag minns fortfarande hur det lät. Det finns så många fina minnen i garnet och det är så kul att det resulterade i en så fin tröja.

Jag fick dock lite ”panik” när tröjan var klar och jag tittade på halskantens fläta, sådär skall ju inte den fina flätan börja (ja tröjan är stickad uppifrån).

Jag hade hört att man kan ”sy till” en felaktig fläta så att det ser rätt ut,

nu vet jag att det går och att det blir hyggligt osynligt.