FO 2025 – Marias garn

Visst blev den fin

Min T-shirt med blommiga ränder är faktiskt klar och har så varit ett tag, men det har inte varit riktigt T-shirtväder på sista tiden.

Det blev lite garn kvar, av båda garnerna, men nästan hela 200gramsnystanet Candy cotton gick åt till min storlek.

Häromdagen tog vi i alla fall ett par kort i den iskalla vinden.

Jag är verkligen nöjd, den blev precis som tänkt och jag hoppas vädret vänder så att jag kan få mycket glädje av den.

Det blev verkligen perfekt när jag förstärkte mönstret med en tråd mohair i en något starkare blå.

Beskrivningen är på gång och går allt som det ska kommer den nästa vecka, jag har haft lite problem att få till graderingen men nu är jag nog i hamn.

Ett par Evert till

När vi var på stickfest i väst fick även KM en goodiebag, i goodiebagen fanns bla ett nystan Mondial CIAO.

Som ett litet tack till all hjälp jag får har jag nu stickat ett par sockor av garnet till KM.

Som vanligt använder jag beskrivningen till bassockan Evert, stickad från tån med kil och hällapp för bästa passform.

Garnet var mycket trevligt att sticka i och jag gillade mönstringen, maken har självt valt kontrastfärg.

Maken är mycket nöjd, mina handstickade ullsockor är en klar favorit i sockgarderoben och jag gissar att han hoppas på ett sockpar till av ”mitt” nystan som var ganska likt men inte riktigt.

Så råsa

Det var ju inte så mycket kvar säger den som inte tycker att det är någon match att sticka tummar,

men nu är i alla fall de tvåändsstickade vantarna i handspunnet neonrosa garn (corriedaleull färgad av Niklas, Quitter yarns).

Blockningen gjorde verkligen susen, garnets ojämnheter är inte alls lika tydliga längre.

Jag tycke garnet var ovant mjuk att tvåändssticka i,

i gengäld blev vantarna riktigt mjuka.

Är så nöjd och det är en speciell känsla att sticka i egenspunnet garn.

Vantarnas krokmaskmönster var roligt att sticka även om det krävdes diagramläsning mest hela tiden (ibland vill jag ha sådana projekt också).

Jag lovar att det blir beskrivning, inte nu, men längre fram.

Restgarnsprojekt

Jag avslutade sjalen i Fårö med en tunn I-cord (även om det inte blev någon I-cord utmed sidorna), då får överkanten lite stadga.

Det är kul med ett restgarnsprojekt som verkligen inte ser ut som ett restgarnsprojekt. Det är skönt att kunna göra av med ”garn som blivit över” speciellt när det är ett så fint garn.

Sjalen mådde bra av lite tvätt och en lätt blockning (rätstickat undviker jag att dra ut allt för mycket).

Tillsammans med mössan Katrine och muddarna Karla har jag nu ett helt kit och det räckte med en härva Fårö av vardera färgen (garnet produceras av Knit4U och i Stockholm hittar du det på Makeri 14) till alltihop.