Efter att ha kikat på diverse fantasigarner på syfestivalen igår känns det nästan normalt att sticka i illrosa mohair (helt syntetbefriad), chockrosa bandgarn (som faktiskt innehåller en hel del naturmaterial) och silverfärgat glitter (helt ”manmade”).
Utmaningen har börjat och ett rosa fluff sänker sig över mitt hem när jag dansar vidare:-)Hollywood week har bestått av mental förberedelse (läs lätt panikkänsla) inför mitt återinträde i discodansen. Jag har tittat på Saturday Night Fever, jag har lyssnat på Gloria Gaynor och Donna Summer, jag har stått med näsan tryckt mot dansaffärens fönsterruta (de har samma öppettider som jag så jag har inte blivit insläppt) och fascinerats av (läs förfasats över) paljetter, tights och örhängen stora som bildäck (nåja). Jag har googlat på disco i alla möjliga och omöjliga kombinationer och sett mönstrade discogolv och glittrande diskokulor. Jag har rotat i stashens 80-talsmohair (som jag inte kunnat göra mig av med bara för att färgerna på alla små nystan är helt betagande) och i lådan (pytteliten) med effektgarner. Jag har konfererat med den enda som vågat anmäla sig som discodansare, fått råd och ”stöd” från andra meddansare och sökt på Ravelry där jag hittade denna (som det visade sig vara gjord i ett garn med namnet disco, men det är inte omöjligt att den blir ett projekt längre fram).
Har funderat mycket och kommit fram till att fler stora mohairtröjor stickar jag inte (det blev några på 70/80-talet), axelvaddar är även det en passerad tid, pannband känner jag mej inte mogen för… ”pälsgarner”, paljetter och liknade låter jag vara till dem som gillar det.
Har kommit fram till att dansa discoutmaningen på såhär:
Första dansen blir en ”quick & simple” rätstegsdisco i illrosa mohair med bump av illrosa blankt bandgarn (ish). Det var inte så många år sedan jag köpte bandgarnet, jag vet att jag sökte länge innan jag hittade det, men jag har inte längre något som helst minne av vad jag tänkt göra med det och nu låg det bara och väntade (har försökt göra mig av med det på flera garnbyten, men inte lyckats). Projektet blir en hyllning till familjens dansare och hon väntar redan på att få bära resultatet.
Andra dansen blir en mer komplicerad flerfärgsdisco med pärlsvängar. Dansen är inspirerad av de fantastiska discogolven och discokulorna. Har samlat ihop material för de olika turerna, men ännu ej provdansat så jag vet inte om de olika stegen går att kombinera. Om tekniken funkar blir den pillig och lämpar sig därför till litet plagg.
Som eventuellt extranummer har jag specialbeställt neonfärgade (men inte självlysande som jag trodde) pärlor. Pärlorna är pyttesmå så jag vet inte om det går att dansa med dem på garn lämpligt för muddar…det kan bli en sjaldans istället (men det hör kanske mer hemma i klassen för Bollywooddans).
Hade tänkt att försöka låta bli att vara koreograf, men det verkar inte gå i denna fria dans;-). Nu lämnar jag ordet över till juryn och ägnar söndagen till att besöka syfestivalen. Ser mycket fram emot nästa steg i utmaningen som blir att….
I kväll är det VM i dans. Skall jobba så jag hinner inte till Växjö istället bänkar jag mig med garn & stickor framför TV:n klockan 19.30 (svt2). Frågan återstår…är disco en VM-dans?
Letar, letar, letar efter möster som dansar i discotakt…är det bara lurex och glitter som gäller? Har svårt att tänka mig att sticka något som jag inte tycker är snyggt…är rädd att koreografen i mig tar över…kan en koregraf dansa disco?
Höll på att sätta teet i vrångstrupen när jag fick Lisas utmaning i So you think you can knit, jag skall dansa DISCO. Lisas utmaning lyder så här:
Hur utmanar man någon som kan allt man behöver veta och lite till om stickning? Du är definitivt en av mina största utmaningar, men idag föll polletten ner, så nu ska jag beskriva din utmaning.
Jag var hos Linda på Deisy Design idag och hon gav mig priser att dela ut i den här utmaningen. Hon valde bland garner jag aldrig ens tittat åt, och jag upptäckte att glittriga garner är något jag aldrig ens funderat på att använda. Under tiden stod en dam i butiken och valde garn åt sig själv, och hon var helt betagen av blanka, skinande Cotton Viscose! Jag förstod ingenting, men tittade fascinerat på de mönster hon bläddrade fram och blev inspirerad av! Tänk att vi är så olika inom samma hantverk! Och du är ju en av dem vars estetiska sinne i det här hantverket jag så ofta håller med! Du väljer vackra garner i vackra färgkombinationer… men vad händer om din stilkänsla måste tänka i ett varv till kring ett garn du vanligtvis hade valt bort! Du om någon kan göra det förlegade nutida – eller det är åtminstone min förhoppning!
Så ta nu chansen och frossa i färg och glitter, och visa oss hur en disco boogie ska dansas i gnistrande, färgglatt garn! Stort eller litet projekt är förstås helt upp till dig!
Jag är ju så långt man kan komma från ”fancy yarns” och paljetter och får rysningar av cottonviscose…
Men efter att jag fixat nytt te började KOREOGRAFEN i mej att vakna och hmmma och ahaa och inse att en utmaning ju faktiskt skall vara en utmaning annars är det ju ingen utmaning. Det är upp till mej att tolka innehållet i utmaningen…är man koreograf så är man.
Jag har ju faktiskt levt i discoeran, stuffat på Big brother och sytt kläder i duchesse som jag målat i neonfärger. Jag har till och med stickat en tröja guldlurex (till Barbie).
Frågade yngsta dottern, som är den danskunniga i familjen, efter lite tips om discodans. Hon dansar 10-dans och hävdar att discodans består av många upprepningar, jag undrar vad detta kommer att innebära för mitt projekt….mot tankesmedjan!
