Vantsommar 2024 – Sida 3

Nu har jag gjort det

Jag har testat invisible stranding tidigare, men aldrig gjort något projekt i det. Nu har jag gjort det.

Det gick väl ganska bra att sticka dragfjärdsvantarna (även om de inte blev färdiga till symposiets sista dag som planen var).

Har till och med stickat tummarna, men där blev det vanlig flerfärgsstickning.

Tekniken gör att det blir mycket att hålla ordning på, det känns som om man skall räkna två mönster samtidigt och på handryggen var det lite svårt ibland.

I handflatan var det lättare när det var ett rytmiskt mönster, även om jag ibland fick storhetsvansinne och trodde att jag kunde hålla allt i huvudet samtidigt. Sådant straffar sig (jag repade upp de flesta felen men det finns något kvar).

Blockade blev vantarna släta och fina, man ser nästan aldrig mönsterfärgen sticka fram, jag lyckades inte helt i toppen av vantarna när stegarna skulle avslutas (jag repade upp de flesta felen men det finns något kvar).

Det blir en väldigt varm och skön vante, nätet på avigsidan gör att det känns som om den är fodrad.

De kommer att bli sköna på promenaderna i vinter, jag tycker mönstret på vantarna matchar våra omgivningar bra.

Jag gjorde lite extra tumkil så mina tummar ser inte riktigt ut som på originalet.

Vantarna kommer alltid minna mej om ett fint nordiskt sticksymposium i Kimito, Finland. Upptäckte först nu att jag faktiskt träffat på dessa vantar tidigare, när jag höll kurs i Labbnäs 2017 och här har jag till och med skrivit ner historien om vanten, det var ju kul.

Och detta blev faktiskt mitt 4:e färdiga vantpar i Vantsommar 2024.

På banan

Vantsommar innebär inte bara att färdigställa vantprojekt, så jag passade på att ge kottvantarna från Värmland lite uppmärksamhet.

Efter att jag repade upp tumkilen fick de vila långt ner i stickkorgen. Nu har de fått lite kärlek och jag inser att kottmönstret är riktigt trevligt att sticka (och jag tycker att det blir så fint).

Tumkilarna är inte helt lika, men tillräckligt lika.

Äntligen klara

Detta vantprojekt har verkligen tagit sin tid, speciellt det sista känns det som.

Men jag tog mig i kragen och först fick båda vantarna napp i gult.

Sedan fyllde jag på med cerise.

Det blev verkligen skillnad när man sydde i alla räta rader.

Sedan ångade jag muddarna, här har jag ångar den vänstra.

Båda vantarna klara.

Det känns så skönt!

De kommer verkligen bli varma och sköna i vinter.

Det behövdes tydligen två vantsomrar för att avsluta detta projekt, de var med redan förra året.

3:e paret färdiga vantar i min vantsommar 2024.

Vanten Algutsrum

När jag designade mudden Persnäs till stickfest på Öland hittade jag flera fina mönster i ”Stickmönster på Öland” av Maria Leimar så det blev även en vante, av bara farten. Jag tycker att det är så roligt att sticka dessa tekniker och använder vantar mer än muddar.

Roositudmönstret på handryggen, som egentligen är ett ytmönster kommer från ett par vantar från Algutsrum som finns i boken (samma eller liknande mönster har använts i bla Dalarna, Norge och Estland). Algutsrum fick bli vantens namn.

Vantarnas nederkant är stickade i estniskt fiskfjällsmönster (även namn som spiralribb eller fusk-näverstickning förekommer) som är så roligt och lätt att sticka och ger så fin effekt.

Om man vill gör man en sk Lettisk fläta eller tvåändsstickad avig fläta som jag gärna vill kalla det (kan man tvåändssticka är flätan ännu lättare att göra).

Vantarna är stickade i Ullcentrums 2-trådiga ullgarn och blir en perfekt i början av hösten vante (även om man egentligen inte vill tänka på hösten än).

Givetvis har Algutsrum, för bekvämlighetens skull, tumkil.

Nu är både vantar och beskrivning färdiga.

Beskrivningen till Algutsrum hittar du på Ravelry och använder du koden SOMMAR (klickar du på länken slipper du trycka apply) när du checkar ut får du 20 % rabatt på beskrivningen ända till på söndag (11/8 2024).