Vantsommar innebär inte bara att färdigställa vantprojekt, så jag passade på att ge kottvantarna från Värmland lite uppmärksamhet.
Efter att jag repade upp tumkilen fick de vila långt ner i stickkorgen. Nu har de fått lite kärlek och jag inser att kottmönstret är riktigt trevligt att sticka (och jag tycker att det blir så fint).
Tumkilarna är inte helt lika, men tillräckligt lika.
När jag designade mudden Persnäs till stickfest på Öland hittade jag flera fina mönster i ”Stickmönster på Öland” av Maria Leimar så det blev även en vante, av bara farten. Jag tycker att det är så roligt att sticka dessa tekniker och använder vantar mer än muddar.
Roositudmönstret på handryggen, som egentligen är ett ytmönster kommer från ett par vantar från Algutsrum som finns i boken (samma eller liknande mönster har använts i bla Dalarna, Norge och Estland). Algutsrum fick bli vantens namn.
Vantarnas nederkant är stickade i estniskt fiskfjällsmönster (även namn som spiralribb eller fusk-näverstickning förekommer) som är så roligt och lätt att sticka och ger så fin effekt.
Om man vill gör man en sk Lettisk fläta eller tvåändsstickad avig fläta som jag gärna vill kalla det (kan man tvåändssticka är flätan ännu lättare att göra).
Vantarna är stickade i Ullcentrums 2-trådiga ullgarn och blir en perfekt i början av hösten vante (även om man egentligen inte vill tänka på hösten än).
Givetvis har Algutsrum, för bekvämlighetens skull, tumkil.
Nu är det väl sommar på riktigt, hög tid att planera årets Vantsommar.
Även i år hittade jag (utan att anstränga mej) 15 vantprojekt som får extra kärlek i sommar. Ungefär hälften av projekten är redan påbörjade (några sedan numer mycket gammalt) några har jag sedan länge plockat ihop garn till och några är nya bubblare. Länkar till tidigare Vantsomrar: Vantsommar 2021 Vantsommar 2022 Vantsommar 2023