Det börjar likna en kofta.
och mer garn är på väg. Men så är det väl med alla restgarnsprojekt, de kräver lite komplettering.
Silvatica som trekant
Att sticka intarsia på det sätt man stickar Silvatica är inte svårt, och när jag helt släppt beskrivningen blev det ju ännu lättare.
Även om jag stickat som en trekant följde jag i början beskrivningen ganska noga men ju längre jag har stickat ju längre ifrån beskrivningen har jag kommit. Ibland har jag låtit mej styras av hur mycket mohair jag haft av en färg.
Sjalen blev i alla fall härligt stor och omöjlig att få till på bild.
Som bottengran har jag använt 200 g mullvadsfärgad pälsull från Östergötlands ullspinneri och som mönster en massa olika mohair, det mesta från skåpet.
Sjalen är härlig att svepa in sej i och jag är så nöjd med att den äntligen, över 2 år senare, blev färdig, man kan undra vad jag väntat på.
Än så länge går det riktigt bra att fylla på min UFOMake2024, men det är alltid lättast i början på året. Detta är 1:a projektet påbörjat före 2023.
Så gosig
Min rosaflufftröja är faktiskt klar, men det var ju inte så mycket kvar.
Gjorde en liten habrovink på kragen som jag är mycket nöjd med. Det har varit roligt att spåna fram modellen efter hand, samtidigt gör ju det att projektet tar så mycket längre tid. Tur att jag inte stickar för att jag fryser.
Att fotografera färdiga plagg när det är 11 minus ute är inte lätt och vi har tyvärr ingen bra fotoplats i lägenheten.
Hittade en liten solglimt på balkongen…
Tröjan är stickad i Bella, inte alls som 80-talsmohair, så mycket mjukare. Tröjan är verkligen så gosig.
Och jag kan fylla på en ruta till i min UFOMake2024.
Spinner lite
Jag försöker hinna spinna lite då och då, det blir inte varje dag nu men i alla fall varje vecka. Jag längtar till jag kan sitta på balkongen och spinna igen.
I höstas fick jag några fina små handfärgade ullprover från Elkmaket, verkligen underbart vackra. Den ljusa är Rabouillet och den mörka är Polwarth/Yak/Silke.
Den ljusa blev en 113 meter (2-trådigt), c:a 420 m/100g.
Den mörka blev lite 142 meter (2 trådigt), c:a 640 m/100g.
Tvinnade ihop resterna till en liten härva. Målet var att spinna ungefär samma grovlek men det var inte så lätt, får se om jag kan sticka dem tillsammans ändå, hoppas de kan räcka till en mössa eller något.
Sjukt projekt
Jag kände mej så nöjd med att äntligen ha tagit tag i Konstepedemikoftan.
Projektet hade blivit liggande då jag trodde att oket inte satt ok, men efter att ha provat ordentligt så var det faktiskt helt ok. Det kändes så bra, jag stickade glatt vidare på kroppen till mitt ena nystan tog slut, delade sedan nystan 2 i 2 delar (en till varje ärm) och stickade en bra bit på ena ärmen, men ärmen blev verkligen alldeles för vid.
Kroppen var (om jag skall vara ärlig) också lite vid så igår repade jag upp upp till ärmhålen och tog bort ett antal maskor under ärmen (där jag lagt upp ganska många maskor). Är ganska säker på att det kommer att bli bra och att det något minskade maskantalet i kroppen funkar även det. Trots det minskade maskantalet är jag är i princip säker på att rabarbersaftsgarnet tyvärr inte räcker ner till mudden (som jag planerar skall bli svart).
Jag funderar på vad jag skall hitta på, så har du någon kul idé eller lite rabarbersaftsfärgad Jäbo Svensk ull av detta parti som du vill bli av med så kan det finna ett bra hem i denna kofta. Jag vet att bilden är något oskarp, men kameran vägrade att fokusera på annat än garnet.