Semesterdags

Firar in semestern med min nystickade T-shirt Vågor.

Det har verkligen gått upp och ner i processen,

det är kanske jag är desto mer nöjd med resultatet.

Jag utgick ju från en härva garn jag fått av vännen Katarina på Väv och mix i byn och planerade att använda restgarner till resten, så blev det inte, det blev ett restgarnsprojekt utan nästan några rester.

Det blå garnet från Fingerborg lyfter verkligen färgerna på resten.

Är så nöjd med mönstret på oket där man bara stickar med en färg i taget.

Är så glad över att muddarna, som inte innehåller speciellt många aviga, inte krullar sig efter tvätt (hoppas de håller sig så) vilket de gjorde efter avmaskningen. Är sugen på att använda detta mönster i nästa ok. Nu känns det skönt med semester!

Så mycket bättre

Det är många år sedan jag stickade min första Judit (och beskrivningen finns numer på ravelry). Redan då var halsringningen vid, men jag har använt tröjan så mycket och nästan det enda som syns, eller i alla fall känns är att halsringningen blivit ännu lite vidare och gärna ramlar ner över ena axeln.

Jag minns att jag stickade så långt de 2 härvor Töis jag hade räckte så några restgarner var det ingen idé att leta efter, men jag hittade lite entrådigt garn från Solkustens ullspinneri i liknande färg.

Jag har ”stramat till” halskanter förut, då har jag virkat smygmaskor från avigsidan, i eller i kanten av halskanten. Judit har ingen kant och det blev inte alls snyggt att virka från avigsidan, så efter ett antal försök (med olika grovlek på virknålen) blev det smygmaskor från rätsidan istället. Det blev som en liten dekorkant.

Denna, av mina Judit, har fått ett nytt, och på mej bekvämare, liv. De övriga använder jag också flitigt, det är en härligt enkel modell.

8 år tog det

Det känns nästan lite absurt att det tagit 8 år att sticka ett par vantar.

Det var inte mycket kvar när sommaren började,

och det märks att det tagit tid för vantarna ser lite olika ut. Gjorde ett par extra stygn i tumgreppet för att vantarna skulle se mer lika ut just där, det blev inte perfekt, men fler stygn blev klumpigt.

Jag har tvåändsstickat hela vanten, så var inte det original min kompis släkting stickat och inte heller moravantarna (som det finns beskrivning på.

Jag tycker nästan att handflatan är vackrast, men så gillar jag småmönstrat.

Tummen ser ut att sitta lite konstigt, men när vanten är på sitter den perfekt.

Är så nöjd med mina vantar,

är så nöjd med att detta projekt äntligen är i mål.

Det är 3:e vantsommaren jag stickar på det, så nu var det dags att få stryka det från listan, som årets 4:e färdiga projekt.

Som en collegetröja

Enkel modell, mjuk och lättburen, så känns min White mountains light.

En, för mej, lite annorlunda raglan som börjar längre upp på axeln och är djupare än jag brukar sticka.

Passar utmärkt på kvällspromenaden, även när det börjar dugga (men det gör inte jag).

Efter raglan ett mycket lättstickat projekt, kanske på gränsen till tråkigt. Det underbara garnet (det gick faktiskt endast åt 350g så jag har lite kvar, undrar vad det skall bli av det) har underlättat och jag har stickat det mesta i goda vänners lag (det är väl därför den ändå tagit ganska lång tid att sticka).

Nu väntar jag bara på den ärmlösa varianten av White mountains light, den vill jag också sticka.