Kort tid mellan träffarna gjorde att det bara blev 2 mönster ur boken Tuck stitches stickade, 77 och 78, båda är kvadruppeltuck.
Min provlappssjal börjar bli ganska stor nu (och varven mycket långa), men blev glad när den fick träffa Sannas. Sanna har varit smart och gjort sin sjal rak, det gör att hon orkar sticka fler varv och jag tror att mönstren framträder bättre då.
Kul att ses i verkligheten (inte bara digitalt) och jämföra hur olika det blir i olika garner och färgkombinationer.
Det är lite drygt att sticka Williamsburgs ärmar med flätor i flerfärg, det går verkligen långsamt framåt. Det är lite tungt också då stickorna är grova, tur att jag har flera projekt att alternera mellan.
Att byta garn och tona gör det i alla fall betydligt roligare. Nu gäller det bara att göra ungefär samma sak på ärm 2.
Hade faktiskt ett 5:e stickprojekt med. Jag har ju alltid en sockstickning i handväskan och jag tyckte att det var för lite kvar på den socka som låg i handväskan, så jag nystade upp det fina sockgarnet från Vänö som jag köpte på syfestivalen.
Jag kom inte så långt, det gamla projektet hade nog räckt (och kanske blivit klart), men det är dumt att chansa.
Veckan före påsk och under påsken var jag ordentligt förkyld vilket gjorde att jag var lite orolig för att jag skulle orka hänga med på de längre vandringarna på Irlandsresan, så jag tänkte att även en lite mer komplicerad stickning kunde vara bra att ha som tröst om jag fick hotellhänga istället. Valet föll på Colour your stars socks som fastat pga fel garnval, plus förkylningen som gjorde att jag av någon anledning hade svårt att följa mönstret och bara stickade fel.
Nya tag med nytt garn , valde Fingerborg Favorit i färgen svalka som mönsterfärg istället (rester från min Kelly) och det blev så mycket bättre.
Tillsammans med det mörkblå opalgarnet ser stjärnorna ut som norrskensstjärnor.
Några bundna flotteringar lyser igenom, men det blev ändå så mycket bättre.
Trots att det lyckligtvis blev vandring istället för hotellhäng hade jag ett nästan färdigt sockpar med hem. Det känns så bra, jag hade lite dåligt samvete då de borde varit färdigstickade till mönstersläppet i påskas.
Ett tvåändsstickningsprojekt är alltid bra att ha med när man är på vift, mycket stickning på liten vikt.
När jag var i Göteborg fick jag till den 1:a tumkilen.
På Irland löste jag även den andra, jag kommer att minnas två resor när jag använder dessa vantar. Vantarna sitter verkligen så bra och det känns så bra att det även kommer att finnas ett par tvåändsstickade vantar med livslinjetumkil (eller vad det nu heter), det har i alla fall inte jag sett tidigare.
