Kunde inte låta bli

Igår gick startskottet för Stephen Wests årliga MysterieKAL. Jag tvekade i det längsta, men kunde som vanligt inte låta bli. Man kan väl säga att jag föll för grupptrycket och att det brukar vara så himla kul. Detta blir faktiskt den 6:e av hans mysteriesjalar jag stickar, alla är samlade under samma etikett, Westknits Mystery Shawl så det är bara att scrolla neråt för att se vilka jag gjort tidigare och om du tycker att de blev bra.
På gårdagens Makeri 14 knitnight var vi 6 som började tillsammans, det kommer att gå att följa oss (och säkert fler) på instagram #mkal2022makeri14 och det finns en grupp på facebook där alla som hänger på mysteriet kan vara med.

Jag må säga att starten är annorlunda.

Jag stickar i ett tunt tweedgarn (bla Geilsk tweed men även andra fabrikat som jag inte minns vilka de är) från lagret. Är inte säker på att detta är det bästa garnvalet, vi får se hur det funkar. Det skall egentligen vara tre färger, den 1:a är ju lätt (beige) sedan får jag se om jag kan jobba med resten av färgerna på ett bra sätt eller om jag måste komplettera.

Ullen vi ärvde 9

Detta paket från Ullen vi ärvde kom för ett tag sedan, innehållet handlade om ull från Dala pälsfår.

En ljuvlig härva glansigt och fint vitt garn och en beskrivning till fina stickade halvvantar, men jag upptäckte att garnet är Z-tvinnat så det blir nog tvåändsstickning istället. Härvan är ganska lite så det räcker nog inte till vantar, tyvärr.

Har faktiskt börjat sticka i det vackra garnet av värmlandsull, paketet kom för över ett år sedan och förra sommaren provade jag den underbart mjuka och lätta sjalen när jag besökte Tant Kofta. Nystade i all hast när jag skulle åka tåg och någon beskrivning kom inte med, startade en rätstickad sjal efter eget huvud istället, hålraderna inspireras av Lottas sjal.

Tuckprojektet 2

Fortsätter att sticka på tucksjalen som är lite bångstyrig och svårfotograferad då den dubbelstickade kanten drar ihop sej (men det hoppas jag kommer fixa sej vid blockning).

Detta är mönster 12, 11, 13, 14, 15, 16, 17 och 20 från rätsidan

och samma mönster från avigsidan. Fortsättning följer, det är många mönster kvar i boken.

Vantar från Karesuando

Går man på stickkurs gäller det ju att sticka hemma också.

Beslöt att vantarna från Karesuando i min version behövde en tumkil. Min vana trogen stickar jag vantarna parallellt, verkligen tur i detta fall då jag upptäckte att tumkil 2 (den till vänster) blev mycket snyggare än tumkil 1 (till höger), vem kan leva med det?

Inte jag i alla fall. Från 2 halfärdiga vantar till massor av krulligt garn.

Nu är jag nöjd.

Nu gick det lätt att sticka resten av vantarna även om några (få) varv har 3 färger. Jag fick ändra vanttoppen något så att vanten skulle få passande längd.

Eftersom jag bestämt mej för att jag tycker att det är helt OK att sticka tummar stickade jag tummarna direkt.

Undrar om det går att bestämma sej för att det är kul att fästa trådar också?

Med på färden

Tvåändsstickning måste vara den ultimata resestickningen, mycket stickning på liten yta (särskilt om man stickar på 2 mm stickor).

När jag åkte tåg till (och från) Halmstad förra helgen var mina tvåändsstickade Maria/Mora-vantar med i bagaget. Jag hann faktiskt en bra bit och på den ena vanten skall det strax minskas för toppen.

Men, det är väl bara att erkänna att sommaren är slut, så även vantsommaren 2022. Jag är nöjd med resultatet, hela 9 par färdigstickade vantpar blev det! Jag kommer inte att behöva frysa om händerna. Även om jag fortsätter att sticka vantar ändå är det inte omöjligt att mina påbörjade vantprojekt och opåbörjade vantkit räcker till fler vantsomrar.