Jag har verkligen tvåändsstickat för lite de senaste veckorna.
Jag har ett antal tvåändsstickningsprojekt liggande, överst i högen låg dessa fina vantar, riktigt roligt att trassla vidare med intarsiatrådarna (mönstret blir ju så fint). Stickade snabbt klart den ena tumkilen och kom en bra bit på den andra. Njutningsfullt!
De tvåändsstickade vantarna med det fina nystanet från min logga blev färdigstickade redan i somras, men beskrivningen är klar först nu.
Jag hade inte planerat att göra en beskrivning, stickade bara ett par vantar som jag ville ha, men jag har förstått att det är fler än jag som vill sticka ett par vantar med ett garnnystan på handryggen (och jag älskar dem verkligen).
Vantarna har fått namnet G som i Garn då nystanet ersätter G:et i min logga, beskrivningen finns som vanligt på Ravelry.
Vantarna är stickade i det S-tvinnade garnet Rauma gammelserie. Jag tvåändsstickar vanligen i Z-tvinnat garn och rekommenderar egentligen tex garn från Wålstedts Textilverkstad, Kampes ullspinneri, Ullcentrum eller Z-garn, har dock inte provstickat detta mönster i något av dessa garner, men maskantalet motsvarar det antal maskor jag brukar lägga upp och det är lätt att justera vantens längd. Jag kan även tänka mej att diagrammet på handryggen går att använda på en vante gjord i “vanlig” flerfärgsstickning.
Jag har använt mina vantar ihärdigt denna vinter (både för att jag älskar dem och för att testa garnet) och vantarna har hållit bra (de ser inte slitna ut alls). Jag bär iofs sällan portfölj eller liknande och packar allt i ryggsäck för att skona ryggen. Jag tycker att vantarna vridit sej något mer än när de var nya men inte störande mycket.
I Sverige har man traditionellt ofta använt Z-tvinnat garn när man tvåändsstickat, så inte i Norge, där var garnet ofta både S-tvinnat och grövre, dessutom använde man det vi kallar avigsidan utåt. Det blev en rejäl arbetsvante.
Till tvåändssticningskursen skulle vi sticka en provlapp i ett S-tvinnat lite grövre garn. När man tvåändsstickar i S-tvinnat garn får materialet ofta ett randigt resultat. Jag provade att ta garnet motsols istället (har hört att man kan tvåändssticka med S-tvinnat garn på detta sätt).
Materialet blev nu slätt och fint, men också MYCKET fastare.
På provlappen sydde vi sedan ”napp” på olika sätt, traditionellt fodrade man de tvåändsstickade vantarna på detta sätt i Norge, det blev väldigt varma och rejäla vantar.
Jag har sytt i garn mad avvikande färg bara för att lätt se hur jag sytt, det gjorde man antagligen inte då.
Har även påbörjat ett ännu ett par vantar, detta par med norsk inspiration. Det känns som om det kan bli en vantsommar i år igen.
Dammar av ett av mina liggande projekt istället för att starta ett nytt (känns vuxet på något sätt), men skall jag erkänna det så blir jag inspirerad av att gå igenom projekten och träffas igen.
Har tvåändsstickat alldeles för lite de senaste veckorna, nu fortsätter jag på dessa vantar med intarsiamönster med många lösa trådar. Roligt, lite trassligt, men njuter av resultatet.
Jag får ofta frågan hur lång tid det tar att sticka saker, speciellt det som är tvåändsstickat. Svaret är att jag har verkligen ingen aning.
Dessa vantar har det tagit 3,5 år att få färdiga då jag påbörjade dem på en stickstämma sommaren 2018, men jag är ju ingen monogamstickare.
Det hade gått snabbare om jag bara stickat på dem.
Hur mycket snabbare vet jag inte. 
Oavsett så är jag mycket nöjd med dem och även om sommaren för länge sedan är över är ännu ett av mina vantprojekt som återuppstod under Vantstommar 2021 färdigställt.
