Semesterstickning 1

Jag hade (givetvis?) packat alldeles för många stickningar till min semester, men bättre det än tvärt om.

Perfekt hylla i lägenheten vi hyrde…kanske något att fundera på för de mest aktiva projekten?

Det projekt jag stickade mest på var Jeju Sweater, när jag åkte hade jag i princip bara lagt upp. Jag valde att lägga upp med samma uppläggning jag använder när jag stickar sockor tå upp (Judys magic cast on) vilket gör att jag slipper plocka upp maskor utmed axellinjen. Istället för att göra ökningar formade jag axeln med förkortade varv.
Garnet jag använder är Knoll shetlandsull som jag köpt på kon från Makeri 14 som jag stickar tillsammans tillsammans med mohair. Den mörkblå mohairen är Novitas Tuuli, jag blev inte helt förtjust i mohairen då den luddar otroligt mycket (speciellt ett nystan) och det stickade materialet känns olika där jag använt olika nystan, men det kanske fixar sej vid tvätt.

På flyget stickade jag hela oket. Jag har valt att göra ärmhålet mindre så mina ärmar kommer inte att bli riktigt lika vida som originalets.

Nu börjar det likna en tröja. Jeju är väldigt generös i storleken, jag stickar minska storleken och har dessutom gjort halshålet lite mindre.

För att kunna prova ärmlängden på ett bra sätt (speciellt som jag har gjort så många ändringar) valde jag att göra halskanten först.

Och därefter ärmarna.

Då jag gjort ärmarna smalare var jag tvungen att sticka en bit på kroppen innan jag började sticka flerfärgsmönster.

Och såhär långt kom jag innan den Cerise mohairen (Tilia) tog slut (men det skall finnas mer här hemma).

SEMESTERDAGS

Efter en intensiv arbetsperiod som avslutades med en härlig mässhelg med många underbara möten (tyvärr nästan utan fotografering, bara ytterst få bilder på instagram) tar jag nu semester, det skall bli så härligt!

Enda funderingen är om de 4 projekt jag plockat ihop garn till kommer att räcka, 1 slipover, 1 tröja, 1 T-shirt plus ett par påbörjade tvåändsstickade vantar.

Har provlappat och lagt upp till Nordic Mix Sweater i ljusrosa Gilliat och mörkbrun Snaeldan (båda från stashen), funderar på om även detta projekt går att knö ner i resväskan.

Det gick inte så bra

Kände mej så nöjd med att jag fått klart en hel del gamla projekt att jag plockade fram ett till, de fina Kottvantarna från Värmland som jag påbörjade på Stickresan 2 med Karin Kahnlund.

När jag stickat en bit även på tumkil nummer 2 insåg jag att jag hade stickat mönstret på tumkilen (som jag lägger till själv) efter diagrammet i boken. Diagrammet i boken (som beskriver fingrarnas mönster) ger inte det resultat man ser på bilden. När jag stickade vante nummer 1 insåg jag kanske att diagrammet inte gjorde det, jag minns faktiskt inte. Kunde jag inte ha antecknat något? Eller var det så att jag inte såg att diagrammet var annorlunda än de färdiga vantarna och bara stickade rätt på känsla?

Jag tror att detta projekt får vila ett tag till. Jag sticka i Raumas lammullgarn på stickor 2 mm så det är lite pilligt.

Nya tag

Jag verkar ha gott läkkött så min armbåge känns så gott som återställd. Nu kan jag ta nya tag och sticka vidare på Endellion som borde ha varit färdig redan vid årsskiftet (det var ju en teststickning för Sophie Ochera, mönstret är redan släppt).

I beskrivningen stickas ärmarna raka till mudden, jag har istället valt att minska utmed ärmen. Jag avslutar också ärmarna på samma sätt som halskanten är stickad (måste försöka komma ihåg att ta detaljbilder på detta när tröjan är klar).

Nu är det inte mycket kvar. Nu när jag kan prova ordentligt är det bara att sticka det sista på kroppen och den avslutande mudden.

Nu är de 2

Att sticka mönstret på sockorna Field har inte varit riktig TV-stickning, särskilt inte som jag stickat i dubbelt garn. Det gäller att göra kornmaskorna lösa, då går det lättare.

Gillar den lilla ”aura” mohairen gav i skaftet, sockgarnet Zelda känns ganska ”torrt” men det beror säkert på att det innehåller 40% hampa, men det är varken superwashbehandlat eller syntetförstärkt (det är hampan som är förstärkningen och det skall bli spännande att se hur det håller).

Tråden är lite kortare i Zelda (350 m/100g) än i vanligt sockgarn vilket gjorde att jag inte fick mycket rester kvar på 100g, en anledning kan ju vara att kornmönstret säkerligen drar en hel del garn.

Jag tyckte att foten växte lite när jag tvättade upp sockorna, måhända stickar jag lite lösare i garnet.

Är i alla fall mycket nöjd med sockorna, tycker att de blev supervackra.

Trots att kornmönstret var lite pilligt att sticka är jag fortfarande sugen på att sticka Camilla Vads Field sweater (eller om det blir en kofta) som jag snott mönstret från.

Och jag kan fylla i 7:e rutan på min UFOMake2024, REDAN!