Det är många som frågat om det blir någon mysteriestickning denna vinter, men tyvärr blir det inte det. Allt blir inte som man tänkt och denna gång blev jag inte nöjd med mina idéer.
Istället får du 25 % rabatt på ALLA mina beskrivningar på Ravelry, resten av året om du anger koden GODJUL (i ett ord med versaler), glöm inte att trycka <apply> och kontrollera att rabatten dras av för det går inte att dra av den i efterskott. Du kan använda koden på hur många beskrivningar som helst, från och med idag till och med nyårsafton. Sprid gärna vidare, jag vill önska alla stickare en God Jul!
Jag väver inte speciellt mycket även om det är kul när det blir av.
Jag har i alla fall vävt ännu en halsduk på den lilla bordsvävstolen. Kikar jag på instagram (försöker att komma ihåg att använda #mittnyalivsomväverska när jag lägger upp något om min vävning där), satte jag upp väven i mars, så det går inte snabbt.
Jag är i alla fall jättenöjd. Tycker att resultatet ser väldigt avancerat ut även om det ”bara” är tuskaft, och tuskaft är vad min lilla vävstol klarar av. I textilverkstan har vi en bok om just tuskaft och den har jag bläddrat i en hel del och det är ur den idén kom, även om jag säkert inte har gjort som det står, när jag väver är jag ganska slarvig och fri.
Jag varpade i alla fall med en svart och vit tråd (indiecita alpacka) samtidigt, när jag solvade lät jag ibland två av samma färg komma bredvid varandra och det är där ränderna blir till. Jag räknade inte ens varptrådarna innan så ränderna har inte samma bredd, men det syns bara om man vet om det.
Inslaget består av en tunnare och en grövre tråd av samma färg (Indiecita alpacka och Cascade Lana del oro). Man slår in varannan, men ibland två tunna efter varandra och där blir brytningen. Jag tror tekniken heter glesrips.
Jag valde att göra mina rutor olika höga, bara för att slippa räkna och jag gillar verkligen resultatet av detta. Då det skulle bli en halsduk kunde jag inte slå hårt vilket gjorde att rutorna inte blev lika skarpa som de skulle vilket gjorde det hela ännu bättre tycker jag.
Jag är helnöjd och tycker att det ganska enkla mönstret ser ganska avancerat ut. Vad tycker du? Tar gärna emot tips på andra sätt att väva tuskaft som kan ge oväntade effekter.
Projekten växer, fast det inte känns så hela tiden, tittar jag tillbaka 1 vecka ser jag stor skillnad. Det är fortfarande kul att dokumentera varje dag, dokumentationen går att följa på instagram. Fokuserar på 2 av mina kalenderstickningar, mössan för att den går fort (2-3 varv/dag är perfekt och mina kalendertights (för annars kommer de inte bli klara), min Kelly blir så ljuvlig att den kommer bli klar ändå.
Jag har fortfarande stickat upp garnet till kalendertightsen varje dag (även om det känts lite trögt några dagar) och fått öppna luckan i rätt tid. Det börjar likna byxor!
Jag blir lite rastlös av att hela tiden sticka på samma, det gäller tydligen även om stickningarna är 3 (kalenderstickningarna).
Istället för att starta något nytt stack jag i alla fall ner handen i stickkorgen och fångade upp dessa sockor med en bård av hjärtmönster (som påbörjades till syfestivalen) som kändes roliga att sticka på.
Nu är bara frågan om det skall bli 1 eller 2 par. Jag har 100 g av vardera färgen i Isagers nya sockgarn så det räcker till både och.
När jag håller kurser i tvåändsstickning tycker jag att det är bra att ha något enkelt projekt att sticka på, både att ”värma upp” på och att visa handlag, minskningar och annat på.
I höst startade jag inte upp något nytt, istället har jag stickat vidare på de rosa tvåändsstickade vantarna Vi3, och de är nu nästan färdigstickade.
