Garnkalenderdags

Förra året gjorde jag mej en egen garnkalender och stickade mej ett par tights.

Jag blev så nöjd, både med sättet att använda mina restgarner och tightsen så jag har bestämt mej för att göra samma sak i år och har nystat smånystan under sommaren.

I år blir det en mer färggrann version av förra årets gråa tights.

Jag återanvänder samma muminlakitskalender som förra året. Nu är det bara att vänta till 1:a december, med mitt minne blir varje dag en överraskning :-).

Retrovantar

Såhär skall tummen se ut, mycket bättre än första försöket.

Fördelen med att sticka vantarna parallellt är att man minns vilka ändringar man gjort så att vantarna blir så lika som möjlig, och så har de en möjlighet att bli färdigstickade samtidigt.

Gillar verkligen den rundade toppen på både vante och tumme som i mitt fall fick kortas av något då jag har små händer.

För mej minner vantarna om barndom, vet inte om det är mönstret eller färgerna.

Tror inte att jag haft vantar som liknat dessa men minns att mamma både stickade och virkade (eller hur syster ;-)) till oss barn. Kanhända fanns det något liknande i Bullerbyn som väl var den stora TV/filmhändelsen då, eller i Barnen på frostmofjället för i Vi på Saltkråkan var det väl aldrig vinter?

Detta var faktiskt 8:e paret vantar från min (alldeles för) långa Vantsommar-lista som blev färdigstickat. Sommaren börjar väl närma sej sitt slut, men jag skall titta till de kvarvarande och ge dem en sista chans.

Färgkalas

I den tidiga kalla våren var jag i Ö-vik och stickade hjärtresår och hjärtmönster, med stort behov av färg startade jag en riktigt färgrik version av vanten Laura, vantarna blev inte klara då och inte heller när projektet var med på Sjungareslöjd i Granö (där var det alldeles för varmt för att ens tänka på vantar).

Nu börjar det bli lite svalare igen och jag har börjat fundera om jag inte behöver ett par färgglada halvvantar till istället.